Väver ihop mitt liv med drömmen jag alltid haft.

2011-11-07

00:10:28


Det förvånar mig ibland.

Mitt självdestruktiva liv. Rädslorna gömmer jag bakom kaos. Som om det går att äta socker nog att glömma fettet i blodet.

Hunden sover på min fot. Tungt. Hon ligger under bordet och vaktar natten. Jag skriver om inget. Bara måste få ur mig orden. De som trängs och bråkar med mig. De som vill ut. Måste ut. Genom fingrar som är vilsna. 

Jag släcker alla ljus och väntar på sömnen, den välsignade. Vävs in i doften av släckt stearin. Väntar på morgonkaffe och trötta ögon. En kropp som är tung och tomma tankar. Den där stunden när man inte än kommit på att man mår dåligt. 

Tänk om man kunde somna som en hund. Blixtsnabbt när man inte behöver vara vaken, när ingen kallar. En del människor söker sömnen men når den inte ibland. Sådan är jag. Men ibland slår sömnen till och blir stor som en planet. Tar över världen. Jag kan sova i 20 timmar, jag kan vara vaken i en vecka. Aldrig vet jag när det sker. Det ska nog vara så.


En sista cigarett, en sista titt på nyheter och mail.


Det är bara tid.

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.