Veklagan

Man kan vänta på så mycket. Finna så lite i det som är. Leta och söka och försöka gång på gång. Dricka sitt morgonkaffe dag efter annan och hela tiden fyllas av en enorm tomhet som mättar och berör. Hur man än gör så blir det på något märkligt sätt rätt, det blir en sanning av en livslögn.

Det är sådana dagar, sådana som den här, som man finner sig själv strax bredvid där man letat. Jag var ju här hela tiden. Bara blind för mitt egna kött, min egna doft och mina egna drömmar. Det är lite som att möta en gammal vän som man inte längre har något gemensamt med, förutom de där dagarna 1986 när sommaren var evig och Bruce Springsteen boss.

Just nu, precis i detta nu, så finner jag mig själv sekund för sekund. Väntar på vänner som ska ta mig till långt från asfalt och tågstationer. Ut på ängar och bland gamla spikar. Det är gott att leva säger jag till hunden, viskar till katten att jag älskar henne. Dricker millioner mikrodroppar kaffe och röker på min undergång.

Det är så det måste få vara sommaren 2010, sommaren som än så länge aldrig tar slut.

Hits: 0