Weapons of Self Destruction.

Det är som en personlig sorg.

Jag brukar väl inte bry mig speciellt om kändisars död. Inte mer än gemene man gör tror jag i alla fall. Man känner igen namnet, sitter en stund och gamar bland rubrikerna. Men inte mer.

Det är annorlunda med sorgen efter Robin Williams. För det är en hämtasorg, som vore den personlig. Som om en vän gått bort. Han tog sitt liv säger man och någonstans där brister det totalt. Att en sådan man, som berikat mitt liv sedan jag var 19 mått så dåligt att han inte längre såg någon annan lösning än att ta sitt liv. Släcka elden. Det gör så ont.

Han var bipolär precis som jag är, alkoholist precis som jag är och jo, det har påverkat mina tankar kring sjukdomen. Har gjort den lite lättare att stå ut med. Nu är de tankarna bara tunga.

Han har varit så viktig för mig att jag ibland inbillat mig känna doften av hans rakvatten när han trängt in i min själ under tiden jag skrattat eller gråtit över hans ord, personliga kraft. En man som kunde kasta mig från klaraste skratt till klokaste tankar. Det görs inte många sådana människor.

Så, jo, jag grät lite i min själ. Fick blinka bort tårar som trängde upp.

Finns det någon som tror att psykisk ohälsa handlar om vad man vill eller vart i livet man befinner sig så kanske den kan förstå lite mer att det inte handlar om sådant, depression och manier lever helt oberoende av tankar och guld.

Man kan vara deprimerad även om allt fallit på plats och depression är inte att vara ledsen, det är inte att vara sorgsen. Det är ett enda stort ingenting. Inga känslor som överhuvudtaget når fram. Man blir bara ett tomt skal. Det kan föda en desperation, en rädsla. Det gör tillståndet ännu farligare. Det är den desperationen som driver människor till att ta sina liv.

2010 tog 1400 personer livet av sig i Sverige. Det var ca 4 personer per dag. Ja just det, per dag. Varje dag slutade 4 personer hoppas på att livet skulle bli något annat än det där stora tomma. 

Det kunde varit jag. Det kunde, tro det eller ej, varit någon du kände. Kanske var det rent av så. Det kunde varit du själv. För även om du tror dig vara stark och att du aldrig skulle göra något sådant så kunde din hjärna ha blivit felställd så att du fått det där grå i dig. 4 personer per dag. Som dog för att de tappade fästet.

Kanske kommer det något bra ur Robins död. Debatten och dialogen kring psykisk ohälsa måste fortgå, måste vara stark och hög för att vi kanske ska kunna nå fram till de 4 personer som kommer ta sina liv i dag eller i morgon. Kanske kommer vi nå fram till dem så att det och rädda deras liv. De gör inte det för att de tycker synd om sig själva. De gör det inte för att de väljer att göra det. De gör det inte för att vara elaka. De gör det för att de inte längre ser någon utväg, för att de föraktar sig själva så mycket och för att de tror att det är det bästa för alla runt om kring dem. 

Sorgen kommer nog prägla mig i veckor.

Förövrigt kan jag bland allt annat mannen gjorde rekommendera Weapons of Self DestructionLive at the Mets, eller … vad fan som helst egentligen.

Robin-Williams.-006

 

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: