Well, I’ve never been to heaven, but I’ve been to Oklahoma

You know, Lord, I’ve been in a prison, for something that I’ve never done.

När jag var liten, bara en tvärhand hög, kretsade mitt liv runt Elvis. Jag samlade ivrigt på skivor, fotografier, puzzel och utklipp. Det var allt jag gjorde. Det enda som spelade någon roll. Jag hade på mig en högkragad skjorta med en örn som min mamma sytt fast på ryggen, vita utsvängda byxor och ett brett bälte med stjärnor på, min mammas ringar på fingrarna och där stod jag varje dag framför en mikrofon och mikrofonstativ som var köpt på Ellos. Jag sjöng med, övade på poser, levde mig in i en annan värld.

Elvis Presley
Cover of Elvis Presley

Den sitter i, den där världen. När jag lyssnar på Elvis kan jag nästan känna doften från schalen jag bar, av heltäckningsmattan i mitt pojkrum. Jag läste i böckerna jag köpt om en ung man som var annorlunda, som fick stryk i skolan eftersom han hade långt hår och polisonger. Men han gav aldrig upp, han körde sitt race och det gjorde jag med. Alltid vid sidan av, alltid i strålkastarljuset.

Gud vad annorlunda jag var. Medan de andra i skolan lyssnade på Gyllene tider, Noice och Kiss min värld full av musik från andra årtionden. Jag upptäckte Beatles, Johnny Cash, Spike Jones, Glenn Miller, Rolling stones, musik och artister som de andra aldrig hört ett ljud av. Jerry Lee Lewis, John Lennon och Elvis som en matta över allt.

John Lennon
Cover of John Lennon

När jag blev lite äldre, en ung man, var jag den enda zyntharen i skolan. Jag hade lagt till Kraftwerk och Depeche Mode till min privata samling. Allt det där som snurrade inuti mig. Jag läste böcker helt maniskt, samlade på mig erfarenhet genom de där sidorna. På biblioteket fick de problem eftersom jag läst alla ungdomsböcker så de gav mig Strindberg och Donald E Westlake. Tom Sharpe och Bukowski. Miljoner bokstäver och över allt svävade alltid, jämt hela tiden, Elvis.

Det sitter i. Känslan av att jag bara måste gå min egen väg, oavsett hur folk hatar mig för det. En gammal god vän, som nu är död, sade om mig att jag alltid gjort min egen grej i skolan. För så var det. Hemma var allt så jävla rörigt att min egen lilla privata värld var det enda jag kunde vistas i.

Än så blir jag hemma, trygg, när jag lyssnar på Elvis. Det bara är så.

Min favorilåt, alla kategorier:


Born in the heat of the desert

My mother died giving me life
Despised and disliked from a father
Blamed for the loss of his wife

You know, Lord, I’ve been in a prison
For something that I’ve never done
It’s been one hill after another
And I’ve climbed them, Lord, one by one

But this time you gave me a mountain
A mountain I may never climb
It isn’t a hill any longer
You gave me a mountain this time

A woman got tired of the heart[Incomprehensible]
Tired of the grief and the strife
Tired of working for nothing
Tired of being my wife

She took my one ray of sunshine
She took my pride and my joy
She took my reason for living
She took my small baby boy

And this time you gave me a mountain
A mountain I may never climb
It isn’t a hill any longer
You gave me a mountain this time


 

 httpv://youtu.be/yoH367Dg4YY

Enhanced by Zemanta

Hits: 0

2 tankar på “Well, I’ve never been to heaven, but I’ve been to Oklahoma”

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.